För mycket känslor
har strömmat igenom min kropp dom senaste 2 veckorna.
Har haft rädsla, ånger, hat, besvikelse, irretation, glädje, lycka, ledsamhet.
Många känslor som inte behövts uppvisat sig, men ja har försökt dolt dom väl.
Mycket som inte ens behövts funnits där men kommit ändå.
Jag har försökt varit stark & försökt skjutit bort dom, tänkt bort dom. Men jag är inte så stark.. även fast ja så gärna vill.
Går tillbaka långt bak i min hjärna, långt bak i mitt minne som ja inte trodde skulle vara kvar.
Hatar att hamna där, mår inge bra där borta.
Tänk om rädslan bara kunde försvinna.. för när ja väl blir rädd så får ja skrämmande tankar. På va ja kan göra, för att "rädda" mig sj.
För att "rädda" kanske ett brustande hjärta.
Kanske är ja lite sådär knäpp-i-huvudet. Lite smått störd.. för i den kategorin skulle ja vilja sätta mig sj i när ja tänker i dom banorna.
Jag vet egentligen innerst inne, att ja bör inte tänka så. Men kan inte hjälpa att ja hamnar där. När ja väl är där så vet ja hur mkt sånt kan förstöra.
Jag tänker denna gång skylla på alla hormoner
som strömmar i min kropp.
Då ja känner & tycker att de är värre denna gång
än va de va med Joline. Ja är mer "mottaglig" för alla dessa känslor känns de som.
Ja är mer påverkad av allt som sägs & görs.
Jag önskar sen att de kommer försvinna efter ett tag då vi kommit igång med vardagen, med allt, kommit igång med amning om de inte nu strular sig. (ja vet att de är en massa hormoner som kommer vid amning även)
Jag vet även att man ska ventilera, man ska få ventilera. (För nå mer än så har de inte varit & ja blir imponerad & brydd varje gång ja tänker på de.)
De tycker ja är ett bevis på att man bryr sig om den andra.
Att känslor finns!! ♥
Kommentarer
AKP
Känner igen mig i varje ord!!!!
Väljer oxå att skylla på hormonerna .. för fy fan va mycket sjuka tankar jag har haft dessa månader! USCH!!
Trackback
