Som en berg & dalbana

Gaah, mitt humör har hunnit växla minst sjutton ggr denna morgon.
Usch, less.
Sen blir ja glad men sen när båda ungarna gnäller.. får man säga så?! Så tryter de igen.. stubinen är inte lång.
Ja förundras verkligen ensamstående föräldrar.
Första gången ja är sj med dom, lär ju knappast bli sista heller.
Men man vänjer väl sig med tiden & de blir enklare.
Blir hemma sj ikväll med.. blir lite lättare då Joline lägger sig för då
kan ja ha Julie i famnen utan att känna att ja inte kan hjälpa Joline.
Börjar fundera om Julie har fått kolik lr nått.. inte för ja vet riktigt
hur man definerar kolik.
JAAA.. ja klagar lite. De får man även fast mina barn är de bästa
som finns.

Vill iväg & göra nått.
Men orken är inte stor..
Just nu sover iaf Julie & Joline sitter i mitt knä.. passar på :)


Kommentarer
Anonym

Jaru du är inte ensam att humöret tryter å det får det göra.. lite sömn å mycket omkring då tappar vem som helst humöret... men jag kan lova dig att det blir bättre ju äldre dom blir å om nått år så rullar allt perfekt ska du se å sömnen har du fått tillbaks.. Skriker hon mer än två-tre timmar på e.m/kväll så kan det vara kolik... massera magen m.m kan hjälpa... jag bar mina med magen neråt så den fick hänga fritt eller lägg henne på mage över dina knäna å gunga fram å tillbaks så kanske det hjälper lite med.. kolik är inte skoj..hur som helst så blir det bättre med tiden.. se till att få avlastning med jämna mellanrum så du får vila upp dig ett par timmar åt gången iaf.

2011-05-21 @ 18:25:52


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

www.carolinejonsson.com

~ A rough road leads to the stars ~

RSS 2.0